Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
den, och när han kom hem som pensionerad officer med
kaptens karaktär, mötte honom Gunnel i porten. Hon
förklarade att barnsnöd kommit så häftigt uppå fru Ulrika
att det blivit hon, Gunnel, som måst hjälpa henne. Innan
bud kunnat skickas efter fruns syster på Hjortsberg,
hade ett foster blivit framfött, tre månader för tidigt och
utan förmåga att leva. Frun hade redan repat sig och
väntade herr löjtnanten uppe i sovkammaren.
— Kapten, sade Värdig. Jaså, kapten, förlåt, sade
Gunnel, neg och ville försvinna, men kaptenen frågade henne
var barnet fanns. Gunnel svarade att hon hade grävt ner
det intill kyrkmuren, så att det skulle få gott av kraften
i vattnet från kyrktaket.
Kaptenen om också ingen annan hade trott på historien
och mycket beklagat sin unga hustru för denna
snedresa och de kval som varit till ingen nytta. Men han hade
opponerat sig mot vidskepelsen att takdroppet från
kyrkan kunde ha någon frälsande kraft och undrade om de
inte borde köpa en gravplats och sätta ner det döda barnet
där. Men hustrun ville inte inviga en familjegrav med ett
odöpt foster, det skulle säkerligen bringa otur. Hon tog
så illa vid sig att han lät saken bero.
En dag då Johan och hans unga hustru besökte hennes
föräldrahem, som nu övertagits av hennes svåger
Eke-stubbe, tog sig den unge spolingen von Wettbcrg före att
göra narr av Johan. Han påstod att barnet varit
full-gånget, men avrådde sin fromme svåger från att forska
efter hur och varför det dött. Stiernborg tyglade med
möda sin värja och sin vrede och bad sin hustru tysta
munnen på sin broder. Då blev Ulrika rasande, men inte
på brodern utan på mannen som fäste sig vid ord som
sades under rusets inflytande. Efter detta följde en tid av
ioj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
