- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
109

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

vore ett visst omen därtill, att de skulle taga ett fasligt
och snart sagt i alla tider ohörligt fall, och så hade också
skett.

Kaptenen hade svarat helt saktmodigt, att han och hans
kamrater funnit tröst i den tanken att svenska folket
skulle återvända till Gud, sedan det mist sin lysande
ställning i världen. Och det kunde ju prästen inte direkt säga
emot på, men han tyckte inte om att höra om Guds
avsikter av en svensk officer, allra minst av en som hade
namn om sig att vara en av dessa svärmare, pietister och
kväkare som i alla länder satte sig upp mot överhet och
prästerskap.

Johan visste att när han satt Christoph i prästgården
hade han lämnat honom åt den stränga observans och
bundenhet under kyrklig myndighet som skolans män i
Tobolsk befriat sig ifrån, men han hade inte haft något
annat val. Han hade dock hos den gamle kyrkoherden
förbehållit sig att pietisterna inte skulle smädas i
Chri-stophs närvaro, att han skulle få läsa de andaktsböcker
han fått med sig och att han inte skulle tvingas mer än
nödigt var.

Johan och Värdig for ibland och hälsade på ynglingen,
men far och son hade inte mycket att säga varandra.
Sonen var distraherad av sina studier, fadern av sina
äktenskapliga svårigheter, sin ekonomi, sin vacklande
hälsa och en växande känsla av vanmakt. Christoph
klagade inte alls över prästgårdsfolket, någon gång for det
för Johan att de trots allt var mindre stränga än vad von
Wreech hade varit, och att pojken kanske inte förstod
eller brydde sig om att den första sortens stränghet han
fått pröva på ledde till frihet och den andra till trälaktig
lydnad under kyrka och stat.

109

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free