- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
110

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

En gång då Johan och hans Gamle Jöns red hem från
prästgården sade han: minns du Gamle Jöns vad vi
menade oss kunna uträtta på Aneholm?

Det var den sista antydan han gjorde om sina planer på
en skola, och sista gången på länge som han talade
förtroligt med sin tjänare. Ty kort därpå kom Värdig och
påminde kaptenen om att han lovat att hjälpa honom
med att sätta eget bo, så snart han funnit den han ville
ta till hustru. Nu hade han funnit henne och han
förstod nu varför Gud och von Wreech hindrat honom från
att få sin vilja fram den gången i Tobolsk. Kaptenen
hade lyst upp och sagt att om det var Brita Andersdotter
han kommit överens med, så hade han gjort ett gott val.
(Detta var en passus i historien som Värdig aldrig fick
hoppa över.) Men Värdig hade inte tyckt om att höra
detta, ty sant var ju att han förut kastat sina blickar åt
det hållet. Men han svarade nej, de var inte hon. (Nåja,
hade då kaptenen sagt, bara du funnit en redlig
kvinnsperson, så ville han vara nöjd. Och då hade Värdig helt
trotsigt förklarat att Gunnel färgerska var redlig nog för
honom, och därmed ordentligen skrämt sin herre. Jöns
kände ju sin herre väl och i hans ögon läste han fruktan att
han efter detta inte heller skulle kunna lita på sin Jöns.
Men han kunde inte säga något ont om Värdigs käresta
utan att samtidigt anklaga sin egen hustru, vars förtrogna
hon var.

— Tänk dig för, Gamle Jöns, sade han bara. Är det för
sent? Ja, då må Gud hjälpa dig så att det blir du som
förvandlar hennes sinne och inte hon ditt. Ska du lära till
färgare nu eller sköta stampen?

Detta sårade Värdig djupt. Han hade ju själv en gång
misstänkt Gunnel för att ha kastat sina blickar på hans

i io

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free