- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
122

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

inte hört herren ropa. Gunnel satt i godan ro i salen
utanför herrens sovrum och putsade en tennbägare med ett
skinn, Brita lade märke till att den skiftade i regnbågens
färger, vilket var ett säkert tecken till att där varit
förgift i den. Alla visste att Gunnel hade läkeörter och
giftörter lika väl som färgväxter i sin odling nere vid bäcken.
Brita begrep nu att det varit ett djävulskap som Gunnel
stött i morteln ute i kölnan i går afton, då hon hade
gömt sig i ett hörn för att inte bli sedd.

Gunnel hade visst hört herren, och hon satt ju här för
att passa på honom. Han hade fått vad han behövde, och
Brita kunde packa sig i väg. Men hör du då inte att han
ropar på mjölk! Trösta dig om du inte ger herren det han
begär!

— Gå då efter ett stop, sade Gunnel. Men annars så
vet jag nog bättre råd mot hans onda.

Det var först på gamla dar som Värdig yppade de skäl
som förmått honom att mot fruns befallning lämna
Hjortsberg före gryningen på skärtorsdagsmorgonen. När
Värdig tillfrågades därom av domaren, sade han bara att
hästen vrenskats och skulle sparkat sönder spiltan, om
han inte löst honom och ridit hem. Och sant var att
drängarna som låg vägg i vägg med stallet blivit väckta
gång på gång av hästens dundrande hovar. Men Värdig
hade upplevt något som hans svärjande stallbröder inte
förmärkt och domaren inte kunde förstå. Han hade
förstått att hästen ville hem och hade skäl för det. Då hade
han sadlat honom, lyft på huvudlaget och tittat ut genom
springan. Och då hade han, fullt vaken och medveten
om var han var, sett sin hustru och hennes fru lika klart
som han sett dem i går, då de stod ute på gården och frun

122

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free