- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
135

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

att det skulle hända henne något ont. Han var Kristi
efterföljare, det har du själv sagt.

— Själva vår Herre Kristus utpekade Judas inför elva
vittnen, svarade Värdig då. Han hindrade inte Judas från
att hänga sig, måtte du veta. Och vad angår husbonden
så gav han mig order att fara till Grönelid och tala om
allt som hänt, så snart han var död.

— Då var det inte sant att han förlät mig!

— Det är för sent att fråga han, men order är order!

— Ja, hon däruppe hon har gett me order å ge me iväg!

— Hon kan inte driva bort de, om du stannar här i
färgeriet. När folk börja fråga varför Gunnel färgerska
flydde, vad skulle frun då sä?

— Att jag mot henna vilja strypt henna barn och grävt
ner at vid körkmuren. Hon sa att bara för det kunde jag
mista livet. Jöns du, du ser att det står en dyrt att lägga
sig i höga harrskapers affärer. Ge de inte te Grönelid,
titan ta me på hästen å hjälp me å komma undan!

Hon tiggde och bad.

— Det hade varit lättare att stå emot Gunnels böner,
sade sedan Värdig, om en vetat vad som var husbondens
sista vilja. Nog att hans order var tydlig och klar: res till
Grönelid, hade han sagt. Men en hade ju själv hört att
han tackat frun i körkherrens närvaro, och vem kunde
då veta vad han menat därmed?

— Jag visste inte va jag skulle svara Gunnel, så jag gick
bort och lyfte på klövjesäcken, där hon plockat ner
gårdens tyger som hon haft till beredning. Jag tyckte den
var för tung för hästen, och det sa jag. Och då trodde
Gunnel att jag gett efter för henne. Hon kom och tog
bort en tygpacke. Så där ja, sade hon, nu rår nog hästen
me at. Jag kan gå bredvid jag me. Glöm inte havre när

135:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free