- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
173

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Ave Maria mortuorum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

— Om du inte sättär mig så får du en leer gubbe och
blir lika leer själv!

Gummans vilja drog till sig flickan som en rännsnara.
Hon kom fram, gumman grep hennes hand och ville
tvinga henne att böja sig och se genom öppningen mellan
hennes arm och sida.

— Titta nu? Titta så ska du se att han står på sin
förstu-bro och ropar, att det rinner blod av han, för di har
slagit åder och har inte förstånd att trycka te den redigt
utan den går opp för var gång. Och han är bleker som
en död och kan inte ropa mer. Kom nu så överlämnar
jag gåvan att se allt jag har sett, och du kommer sen te
å tycka, att du går bland blinda här i världen.

Rina knep ihop ögonen och höll för öronen.

— Jag tör inte, jag tör inte, jag har lovat Jöns att lä va!

Inte ner i graven än. Ett ord till.

— Barn lilla, vart ska di sjuke annars gå om du inte
tar gåvan emot?

— Det är inte min sak. Jag vill inte se mer än Jöns ser,
jag vill inte ha med mörksens makter å göra. Ställ inget
ont för Jöns, han har inte skårat me.

Då tog den döende handen från veka livet och knäppte
samman sina händer.

— Ja, så ska jag göra vad jag kan för å stämma bion
på Måns, så han får leva kvar hos sina barn. Men kom
det ihåg till din sista stund, att när jag gett han min
sista kraft, så är det slut med me. Då vänder jag tillbaka
till Han som råder över mörker och ljus. Jag hittar dit
utan klöcker.

Sen fanns inte den gamla mer för Rina. Hon kom aldrig
mer tillbaks till sin kropp efter besöket på Lunnagäre,
som ligger långt söderut i socknen bortom Svartegöl.

173:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free