- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
183

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Kolmilan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

Men regementet hade inte hunnit mer än en dagsmarsch
in i Västergötland, då det fick order att vända emedan
konflikten med Norge hade bilagts genom svenska
eftergifter. Snopet och skamset återvände regementet till
Långeslätt. Efter förlikningen med Norge fanns intet av
den svenska krigsmaktens heder kvar, det ansåg alla, men
löjtnant Stiernborg tog det hårdast. Ingen visste att hans
värde som civilperson också förintats, och då han nu inte
fick dö och därmed tillfoga Roda en chock, visste han
inte vad han skulle göra med sin framtid. Under två dagar
och nätter övervägde han självmord, men kunde inte
förmå sig att möta farfar i en annan värld och meddela att
nu hade ätten utslocknat. När Rödas brev kom utlade hon
varför hon inte ville fara hem och gifta sig. Hennes
studier av de sociala jätteproblemen hade knappast mer
än börjat, men så mycket visste hon, att en paradisisk
idyll som Aneholm var inte för henne. Det stod ju
dessutom inte för livet, nu sedan Sverige tagit sitt förnuft
till fånga. I likhet med sina engelska vänner höll hon med
Norge i unionsfrågan.

Alexander trodde inte ett ögonblick på att hon blivit
fångad av de sociala problemen. Bakom dem dolde sig
naturligtvis en engelsk vän på det där fördömda
settle-mentet. Jaså, tänkte han, det står inte för livet! Det är
just vad det gör, och det ska hon få se. Det fanns säkert
andra som skulle uppskatta ett giftermål med den
urgamla franska ätt som adlats av Karl X Gustaf. Själva
översten som lagt märke till hans förtvivlan, hade en
passant påmint honom att han ju var ägare av ett gods
som genom kammarherre Stiernborgs framsynthet låg
nära stambanan och åtnjöt största anseende i
jordbrukskretsar. Nu gällde det ju att inte ge sig över utan ta nya

183:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free