- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
187

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Kolmilan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

det inställas, men då blev de heller inte bjudna
någonstans, eller också skulle det hållas i traditionell stil.

Fru Ulla beställde samma kokfru som friherrinnan
Sandra brukat använda och kopierade hennes matsedel.
Men den gödda kalven var inte så gödd, burkhummer i
omelett var inte detsamma som den berömda
kräftstuv-ningen, och den nya värdinnan var inte som den gamla.

Faster Sandra hade skapat stämning från första stund
var hon gick fram bland sina gäster, rak och smärt, klädd
i vitt och med en smula blåelse i sitt silverblanka hår.
Hon hade kunnat göra även en regnig sommarfest till en
succé med sin glädje, sin älskvärdhet, sin sång och sin
dansmusik som satte liv även i de äldsta ben. Nu måste
Alexander fylla på glasen i ett kör för att åtminstone få
upp ett surrogathumör. Han hörde också hur socknens
gamle major efter tre supar prövade på Ulla samma
komplimang varmed han charmerade faster Sandra en gång
om året: ja, jag säger då det, den småländska
herrgårdsrasen går utanpå alla andra, antingen den bor i corps de
logi eller i lagårdsbås. Ulla blev stött över denna
besynnerliga artighet, hon kände sig inte särskilt smickrad av
att liknas vid en ko. Hennes man tyckte också att den var
malplacerad, ty hos Ulla kunde inte upptäckas det minsta
spår av herrgårdsras, även om hon nu var rätt så söt i sin
begynnande grossess.

Ulla väntade att Alex skulle bli särskilt tacksam för att
det blev en pojke, det var ju ändå "ett stutavärde mer"
som barnmorskan sa. Men fast han var lättad över att allt
gått bra, lade en blombukett på täcket och kysste sin fru
på hand, verkade han märkvärdigt ointresserad av sin
son. Samma dag ackorderade han som vanligt med
spannmåls- och virkeshandlare och slaktarn i Smalsjö. Han gick

187:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free