Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Dödens mörka port
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
På armen bar hon en barnunge som höll hennes åbäkiga
londonhatt.
Just som Roda skulle vika för en vattenpuss, slängde
ungen dit hatten.
— Du Sandro, bär upp flickan i barnkammaren, så
kommer jag strax, kommenderade Roda. Han lydde, ty
han hade själv gärna slängt det där åbäket till hatt i
vattenpussen.
Livia trodde att barnkammare var ett ställe där man
stängde in besvärliga ungar, men vågade inte sparka
herragårdspatron. Han bar in henne i ett ljust och grant
rum, där en liten pojke satt och lekte med en svart
tygkatt. Barnsköterskan torkade hennes tårdränkta ansikte
och våta fötter och pojken räckte henne katten. Hon
satte sig vid dörren med sina egna skor jämte sig, hon
grubblade tydligen på flykt.
När Roda kom in med de tre påskäggen såg hon strax
att Alexander och pojken inte var vana vid varandra,
lille Kagge gled i ett kör ner från hans knä. För första
gången sedan hon kom, tyckte hon synd om honom som
var likgiltig för sitt eget barn.
— Minns du? frågade hon och tog av locket på asken
där äggen låg.
En gång hade farfar Alexander skaffat hem tre ägg till
påsken, ett var svart, det skulle ge lycka hos det motsatta
könet, ett var vitt och verkade så att den sorn åt det
inte skulle hungra eller törsta, men det röda hade en
sådan kraft att den som åt det aldrig kunde bliva onder.
Nästa år hade de pockat på att få lika många ägg igen,
men han hade sagt att de från i fjor verkade minst tio år till.
Roda betraktade de två barnen. Den lille vitblonde
Kagge var inte vacker, hans ansikte påminde löjligt nog
223:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
