- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
234

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Änkan Tilda Värdig och hennes barn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin "Wägner

slutat att Tilda skulle bli vänligt behandlad fast hon var
på andra sidan frontlinjen i dagens strider. Hon bjöd in
Tilda i första klassens matsal, och höll barnet medan dess
mor drack kaffe. Det gjorde ont i henne, då hon såg att
Tilda inte kunde få ner en skiva en gång utan plockade
ner allt doppet i en liten korg. — Hur trivs Tilda i min
stuga? Tilda vantrivdes där, men hon svarade: tack bra.

— Det syns inte på pojken att han råkade komma för
tidigt. Är det något särskilt om hans vård som jag ska
säga hans nya mamma?

— Det skulle ju vara om han fått lyte, sade Tilda, men
jag kan inte tro att han har nåt, fast jag blev skrämder
den natten, för jag ledde över i trä, när jag begrep vad
som hänt far. Men om di här herrskaperna skulle märka
att pojken ändå är rädder, när han får se tåg eller så,
säg di då att di ska ta han till moster i Hägnet. Men jag
måste va med, för ella är det inget som hjälper.

— Herrskapet i fråga är inte smålänningar, sade Sandra
och de tror säkert inte på lyte. Och Tilda lilla, gå inte
och hoppas på att de nånsin ska komma till moster i
Hägnet med barnet, för de satte ju som villkor att pojken
inte ska veta av andra föräldrar.

— Jag visste inte hur svårt det skulle bli när ja gick
me på det.

— Men Tilda litar på mig att han får det bra?

— Friherrinnans och frökens krans var den enda min
gubbe fick på sin kista, svarade Tilda och torkade sig i
ögonen. Sånt glömmer en inte. Hälsa fröken med det och
tacka för tian ... te Livia... Ja, jag trodde jag skulle
fått haft han lite till. Nu är han så pass fin han kunde
ble, när jag måste iväg i sån fart med han.

— Det var storstrejkens fel att det kom så hastigt på.

234.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free