- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
238

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Änkan Tilda Värdig och hennes barn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin "Wägner

Det var en stor sorg, mest för dess mor förstås. Livia
visste hur hennes egen mor grät över sina två, den äldsta
och den yngste, ändå levde den lille brodern, och
friherrinnan skrev att han mådde som en prins.

Dörren var stängd, men den sörjande kattmodern kom
in i rummet genom lyckta dörrar. Hon hoppade upp på
bordet, böjde sig ner över kanten, slickade ömt sin lille
unge, gav Livia en kyss på kinden och fanns inte mer.

Livia satt orörlig och stirrade på slagbordet där den
gamla kattan nyss suttit.

När hon lyfte på huvudet öppnades dörren och där stod
en lång, mörk, okänd karl. Han grinade så vänligt att
hans tänder blänkte och sade: God dag, du lilla.

— God dag, sade Livia.

— Hur ser eran katta ut? Är hon inte svart med vita
tassar och vitt bröst och alldeles ljusgröna ögon?

— Jo, svarade Livia.

— Och gammal?

— Lika gammal som jag, svarade Livia.

— Var du glad vid henne?

Tilda kom från herrgården med en kruka mjölk. Hon
hörde när en röst som hon väl kände frågade Livia var
kattan var nu. Barnet svarade: hos Gud, och hon hörde
hur han skrattade. Hon skyndade på men stannade på
tröskeln när hon fick se honom stå där och gömma deras
katt bakom ryggen, blodig och stendöd.

— Det var ett underligt ärende du kommer i, sade hon.
Hon bad honom inte stiga in, men han steg likväl in
över tröskeln, fortfarande med katten bakom ryggen.

Livia stirrade på sin mor med stora ögon. Kon såg
alldeles likadan ut nu som den gången då hon stod med
lyktan lyft över huvudet och lyste ner i mörkret, och

238.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free