Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Änkan Tilda Värdig och hennes barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
den här karlen dök upp. Därmed följde en så häftig
åter-upplevelse att detta minne förnyades i hennes sjuåriga
hjärna, och då kände hon igen karlen också.
— Varför kommer Tack hit? frågade hon.
— För jag förstod att kattan var eran och menade väl
med er och tog henne hit.
— Tänk att du menar väl med oss, sade Tilda.
— Det uppskattas visst inte, sade han. Förlåt då.
Tilda makade sig för att ge plats åt honom att gå ut.
Han gick baklänges och sa än en gång: förlåt.
— Se dig om i rummet, sade Tilda. Det var stort med
tre fönster, men där fanns inte mycket att se. Tilda hade
inte mer ägodelar nu än dem hon hade i den trånga
banvaktsstugan.
— Ja, jag har ju hört att du köpt stickmaskin, sade
han.
— Är här inget du känner igen?
— Inte något särskilt, sade han. Jo, bokhyllan och
Värdigs kort.
— Titta över mors säng, sade Livia. Då såg han att där
hängde två signalflaggor i kors och under dem en trasig,
nerblodad hatt.
— .Ni är då inte riktiga, varken du eller flickan, sade
han. Förlåt.
Tilda satt rätt upp och ner på en stol vid dörren.
— Livia, sa hon, den här som kom in och sa tre gånger:
förlåt, honom ska vi inte förlåta. Inte glömma och inte
förlåta.
— Inte glömma och inte förlåta, upprepade Livia. Nu
måste vi begrava Mimmi, sa hon sen. Ge ungen lite mjölk,
mor, för nu får hon ingen av mor sin. Drick nu du, din
mor är hos Gud och du ska få heta Mimmi efter henne.
239:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
