Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Änkan Tilda Värdig och hennes barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin "Wägner
Ofta tröstade hon sig med minnet av den där haren
som fyraåringen Livia hindrat henne från att sätta fram
på bordet. Oscar hade funnit den överkörd på banan,
Tilda hade flått den, men när hon var borta ur stugan
ett ögonblick, tog ungen harkroppen och kastade ner den
genom det lilla runda hålet på huset. Hon hade fått sitta
instängd i rökkupén medan de andra åt middag utan
sogel, men sen så dog alla råttorna som kommit åt haren.
Hur det var, flickan hade fått gåvan att varna för
annalkande faror. Aldrig skulle väl Tilda glömma hur vild
ungen varit för att hon inte fått följa med
marknadsdagen, ej heller det höga skrik hon gett upp, när hon för
sista gång kastade sig handlöst i faderns famn. Tilda
beslöt att noga ge akt på Livia den närmaste tiden. Om
Tack haft någon ond mening med sitt besök, skulle det
visa sig på Livia, tänkte hon.
Men det första Livia sa följande morgon var: suggan
har bäddat för sig så i dag går jag inte te skolen. Tilda
förklarade att skolrådet tålde inte sådant självsvåld, men
då svarade Livia att i så fall fick skolrådet passa suggan.
Tilda var egentligen ganska tacksam över att Livia inte
gick hemifrån, hur förargad Alma än var.
Hon erbjöd sig att byta med flickan då det blev kväll,
men Livia bäddade åt sig själv utanför kätten. Ibland när
modern tittade in, sov hon, ibland var hon vaken och
pysslade med suggan, gav henne sina egna smörgåsar och
tröstade henne över den långa väntan.
Slutligen somnade Tilda själv ifrån det hela, när hon
vaknade vid ljusan dag fann hon Livia och suggan i full
fart. Där låg redan tre avnavlade smågrisar hos suggan,
när näste kom tog Livia emot den, klippte navelsträngen,
drog av hinnan omkring det lilla livet, välkomnade det
242.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
