- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
254

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Änkan Tilda Värdig och hennes barn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin "Wägner

inte, när vi fått vårt ärende uträttat. Och du frågar inte
efter deras guldtior. Allt hade stått stilla här medan hon
själv förvandlades och hela världen skakade i sin grund.
Ängen de gick igenom på den krokiga gamla vägen var
rishämtad och fin, brokig som en trasmatta. Gökabyxorna
förgyllde marken överallt, mandelblom blommade så tätt
som om där legat kvar snö upp mot gärdsgården,
styvmorsblommorna stod och såg sig om på stenmuren,
Jungfru Marie hand växte som förr i en ensam och förnäm
klunga borta vid källan. Livia såg sig omkring med stora
ögon, hon hade aldrig förr sett en rönn med så vid krona
eller en sällebuske som blivit ett stort träd. Men hon
behärskade sig och gick stillsamt förbi, ty man ränner inte
omkring och plockar blommor, när man ska leda sin egen
kviga till tjurs.

När de kommit ut ur ängen, fick de se Tildas syster
Hulda som gick och sopade stenarna i åkern med en
fjädervinge, för att intet korn skulle gå tillspillo.

— Nä, sa hon, är det rätt du, Tilda, med ko och dotter?
Som tur är har Gustaf inte släppt tjuren än. Gack du
fram, jag kommer när jag sopat färdigt.

— Här är jag född, sade Tilda till Livia och pekade på
den smala röda tvåvåningsbyggnaden av kärnfur. Den
hade fortfarande ingen veranda, bara en sten utanför den
räfflade dörren, där Tildas far en gång som ung karl stått
och anropat Kattrina på Älgamossen om hjälp i sin nöd.
Huset var tomt, de gick vidare med kon upp mot
lagården. På lagårdsbacken fanns den vanliga gropen med
dyngelöv som trampades av djuren, i dörren satt den
gamla eneklykan. Tilda kunde inte låta bli att ta den i
handen som när man hälsar på en gammal bekant.

— Ja, du tycker väl en kunde kostat på ett lås, sade en

254.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free