- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
260

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Änkan Tilda Värdig och hennes barn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin "Wägner

(Ja, kanske det, kanske hellre söka sig ett pastorat än
låta sönderslita sig i konkurrens om en professur i
religionshistoria.)

Han blev så gripen att han putsade ögon och näsa innan
han steg in i skolrummet. Uppe från katedern strålade
han som en sol över barnen. Han lade inte märke till att
en stor katt smög sig ut i samma ögonblick, och även om
han gjort det skulle han inte förstått vilket starkt tycke
de hade av varandra.

— Jag måste berömma er barn, för att ni uppför er i
lärarinnans frånvaro som om hon vore närvarande, sade
han. Lärarinnan fick sin del av berömmet och hade ganska
svårt att inte se förvånad ut.

Inspektören förhörde på historia och frågade om
barnen visste vad indelningsverket var för något, lyckligtvis
så kunde Edvin svara på frågan. Skulle inte de barn vilja
resa sig upp som härstammade från gamla knektsläkter?
Barnen Buss och Galant reste sig, men Livia blev sittande,
ty hon visste inte vad härstamma var för något. Sedan
inspektören förklarat att människosläktet var att likna
vid en stam, och varje människa vid ett löv på sin gren,
svarade Livia att hon härstammade från Gamle Jöns
Värdig som var fånge i Sibirien och kom hem sedan Sverige
fått fred med ryssen. När det var kunde hon inte säga,
och inte heller vad den svenske kungen hette som han
tjänat.

— Nå, kan du inte berätta något för klassen om Gamle
Jöns Värdig som din farfar kanske talt om.

— Nej, svarade Livia, det kan jag inte. Det skulle just
bära sig, tänkte hon, att berätta för den här förvetne
Katten allt vad farfar talt om för henne i förtroende.
Hon rynkade pannan åt Galanta-Mias pojk, ty hon såg

260.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free