- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
265

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Åttonde budet och femte bönen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

Ja, det gjorde hon. Vilken? Hon knep ihop munnen, det
ville hon inte säga. Kyrkoherden gick ett par slag över
golvet medan han överlade med sig själv om nästa steg.
Livia satt där lång och mager, fattigt klädd och envis på
en stol vid dörren. Han stannade plötsligt framför henne.
— Vill du läsa förklaringen till femte bönen? frågade
han. Hon bytte nu över till katekessvenska och läste: "vi
lova härmed att vi som av Gud undfått och begära
syndernas förlåtelse skola ock av hjärtat förlåta och gärna
göra dem gott som bryta mot oss".

— Nå, kan du av uppriktigt hjärta bekräfta detta den
dag då du avger ditt konfirmationslöfte?

Livia höjde blicken mot Kattens runda ansikte och
hennes ögon sade: varför ska du plåga mig så?

Kyrkoherden insåg att han inte kom någon vart på detta
sätt.

— Flicka lilla, tänk då efter om inte vi bör förlåta vår
nästa när vi själva syndar dagligen och stundligen?

Hon tänkte: tala för dig själv du. — Nej, jag kan inte
förlåta, sade hon.

— Hur ska du då begära att få gå fram?

Hon tänkte: Jag vill inte bli utan svarter klänning och
nya skor. Så nog kan jag begära, om det är det han vill.

— Jo, det begär jag, sade hon och trodde att hon svarat
honom till lags. Men det var alldeles fel, nu körde han
ut henne.

När hon gick förbi kyrkan tänkte hon på hur det skulle
kännas att sitta hemma, när kamraterna tågade in genom
kyrkdörren första advent, och hon kände sig besynnerligt
ensam. Så snart hon kommit in i Aneholms storskog, slog
hon in på den gamla vägen där nu små granar och björkar
växte och svarta svampar stack upp mellan höstlöven.

265:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free