- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
266

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Åttonde budet och femte bönen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin "Wägner

Mitt på vägen satt en hare och putsade sina tassar
långsamt och omsorgsfullt. Han klippte inte ens med öronen,
fast Livia stannade alldeles inpå honom. Du vet inte du
hur många hartassar jag nötte ut på min griffeltavla, när
jag gick i småskolan, tänkte hon och gick förbi.

Ingen människa fanns hemma i Snickarstugan, mor var
i herragårn på byk och syskonen på arbete i skrotupplag
och syateljé. Katten Mimmi kom och strök sig mot henne,
men fick veta att det inte skulle bli någon mjölk förrän
mor kom hem, eftersom Tjäna var i sin. Prästen är ingen
katt längre, sade hon, han förstår ju ingenting. Hon
mokade, strödde och forade utan att prata med djuren
som annars. Hon blev ond på ungtuppen för att han
krupit ner i den ena värpkorgen igen och låg i vägen för
hönorna. Han hade tagit sin tillflykt dit och låtsats vara
höna den dag då alla de andra ungtupparna mönstrades
ut, men nu när han var utnämnd till tupp i hönsgården,
måste han verkligen vänja sig av med att leka höna.

I alla fall så lyckades Livia få ihop ett halvtjog ägg, lade
dem i en korg och begav sig raka vägen till Svinaskogen.

— Siken måtte ha blivit veckevill genom kriget, sade
Jöns till Rina, den ska ju inte leka förrän domsöndagen
och det är fem vecker dit. Han hade rott över till Krilis
med sin fångst, och det var inte utan att armarna darrade,
när han satt där gärningslös på utdragssoffan.

Rina hade fått sik både åt Bogen och sig själv till tack
för att hon varit med och tagit upp näten. Nu höll hon
på att laga middag åt Jöns. Hon hade fullt göra med att
maka hop bränderna under trefotaringen och vända fisken
i pannan.

Svinaskogen var så ödslig numera. Aldrig fick man be-

266.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free