- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
281

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Åttonde budet och femte bönen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

klara för dig varför. Jag har förlåtit Bogen. Jo du, det
gjorde jag änteligen den dagen då jag läste för dig om
förlåtelse i Arndt. Jag ville inte vara sämre än örterna
på marken som ger oss hälsobot att inte tala om de
oskälige djuren som förlåter oss dagligen och stundligen.

— Förlät I alla hans synder, farmor?

— Alla. Och hälsa du din mor och tacka och säg att
jag kan inte komma.

Första söndagen i advent var sockenstugan full av
svartklädda fruntimmer som borstade av var sitt
nattvardsbarn, rättade på hattar och dammade av skor. Prästfrun
måste ta alla i hand när hon kom in, och det dröjde innan
hon kom fram till Tilda Värdig som stod i ett hörn med
sin konfirmand och sin äldsta dotter. Det var Alma som
fick syna av Livia och rätta och dra på klänningen hon
sytt och skänkt, ty Tilda stod med ryggen mot alla
människorna, tittade ut på kyrkogården där Oscar låg och
tänkte på hur det varit om han levat och kunnat ge
flickan en vägledning för hennes framtid. Då hade jag
haft lille Oscar Fredrik kvar, och vi hade båda haft någon
att ty oss till. Nu när flickan tar plats, har jag intet
beskydd här på jorden.

Prästfrun beundrade silverkorset som Livia fått. Av
vem? Av fröken Roda Pendrich? Hon blev häpen och
imponerad över att upptäcka ett sammanhang mellan
Livia Värdig och en av de kända kvinnorna i Stockholm.
Det var kanske meningen att Livia skulle till henne? Om
så inte var, då kunde det väl passa att Livia kom till
prästgården, för plats skulle hon väl ändå ha?

— Tack så mycket, svarade Livia, jag ska ingen plats
ha. Jag behövas hos mor och di gamle på Svinaskogen.

281:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free