- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
283

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Åttonde budet och femte bönen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

snuddade inte ens vid den religiösa ceremoni i vilken alla
deltagit. Albertina ackorderade med Tilda om att spinna
varpgarn åt henne till en kostymväv hon tänkte sätta
upp. Gustaf prisade sin klokhet att ha motstått alla
övertalningar och hållit sig utanför slakteriföreningen som
säkert skulle spela konkurs. De skrev så mycket om nya
äktenskapslagar som uppmuntrade folk att komma från
sitt en gång givna äktenskapslöfte, om de annars vågade
för Gud och den kristna församlingen. Att komma från
en andelsförening som man en gång gett sig i, det skulle
hädanefter bli både dyrare och svårare och många i
socknen skulle nog få erfara det.

— Ja, ni har det bra på Lunnagärde, sade farfar, som
varken har bekymmer för äktenskap eller
andelsföreningar eller barn och barnbarn. Se jag är ju så orolig
för hur jag ska kunna dela mina rikedomar i släkten så
ingen får för litet eller för mycket.

Lunnagärdefolket tog inte åt sig, ty de hade just gett
Livia en guldtia som hon aldrig skulle få växla. Men vad
angick ungdom, så kunde de väl göra något för Livia.
De hade just tälts vid sinsemellan och kommit på den
tanken att hon kunde få komma till dem på prov för
mat och husrum. Om hon stannade skulle de ställa henne
skor och hon skulle få lin och ull eller ett bomullstyg om
hon hellre ville.

Tilda, som bytt om till vardagskjol för att gå ut i
lagården, stannade i köksdörren för att höra vad Livia
skulle svara.

— Det kunde jag nog ha gjort, sade flickan, för ni har
så granna kor. Men jag är allaredan stadder jag.

— Vart då?

— Te Svinaskogen.

283:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free