- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
290

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Allt blir till jord igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin "Wägner

Han väntade att Rina en dag skulle ångra sig och bli
glad över de hemliga förråden, men än hade hon
ingenting sagt.

Hon hade inte ens skattat den stora flädern framför det
lilla herrskapshuset som Bogen tiggde sig till av
godsägarn, när de ordnat med avträde inomhus på
herragården för att frun aldrig skulle behöva gå utom dörrn på
vintern. Busken hade stått där så redo och väntande som
en ungmö på bröllopsdagens morgon, men nu var den
redan slak och överblommad. Enligt Värdigs förstånd
kunde det varken vara Gud eller provinsialläkaren emot
att dricka fläderavkok, när man var förkylter, men Rina
var numera full av grämelse och ruelse. Hon tog illa vid
sig då prästen erkände att ingen numera läste Arndt,
inte ens han själv, utan mera moderna andaktsböcker av
Roos, Billing och Rudin. Folk aktade inte på tecknen,
de tog inte varning av den stora straffdom han sänt över
dem med kriget, utan glömde den när freden kom,
bekände inte sina synder, de bad varken Gud eller varandra
eller de skapade tingen om förlåtelse.

När det lidit så långt på dagen att daggen torkat upp,
tog Värdig sin käpp och haltade runt hörnet till sin bänk
på baksidan av stugan. Där hade han utsikt över
nordvästra hörnet, där han själv fordom hjälpt Rina att lägga
kryddkvarteret. Hundradetals korgar med inkråm och
fiskräns och kroppar efter odåjliga pälsdjur hade han gravt
när där på sin jagandes och fiskandes tid, ett otrevligt göra
hade det varit, men nu mådde hennes läkeväxter så väl,
att han fått lov att lägga upp muren i manshöjd för att
inte de högväxande blommorna skulle knäckas av blåsten.

Numera var hans själsförmögenheter inte som förr i
världen, då han hörde lockrop långt ifrån och kände

290.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free