- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
292

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Allt blir till jord igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin "Wägner

i alla fall. Där hon gick liknade hon en rostig kniv som
inte kunde fällas ut ordentligt. Kanske hade hon dröjt
därför att det tagit lång tid för henne att räta sig så pass
efter den där knäcken hon fått i veka livet och inte velat
smörja eller behandla. Annars gick hon fort och utan
besvär, och sina snabba fötter hade hon fått behålla. Han
kunde inte se att hon plockade någonting i förklädet,
hon bara stod där i sina tankar. Hon hade alldeles för
många tankar på gamla dar, Rinastackarn.

Nej, hon skattade inte sitt kryddkvarter, tog inte ens
en blomma av var sort att ta med i kistan till ett minne.

Hon begrundade Guds avsikt med att lägga läkekraft,
smärtstilla och död så nära varandra. Med en skrupel
pulver av källarhalsbuskens bast kunde man döda en
hund, men hasten lagd på ättika kunde dra ut var ur
sår, läka ormbett och lagd på magen böta svår kolik. Det
hade hon själv prövat, däremot hade hon aldrig använt
den på kräfta, inte ens på folk som var hemskickade från
läkare att dö. Det svarta pulvret i röksvampen var farligt
för ögonen, men om där kom folk med flödande blodsår
var det gott att ha svampen till hands att lägga på såret.
Ingen ört var så giftig som sprängörten för människor
och djur, men dess rot botade giktavärk. Rackartofflan
bar på ett läkemedel så starkt att det endast kunde
hanteras av den som ägde djup kunskap och erfarenhet. Det
var ett stort ansvar att pröva på att hjälpa plågade
människor, ty själva hade de ingen aning om vad de tålde,
och om man lät beveka sig av deras böner att ge dem en
större dos, kunde de glida från smärtfrihet in i döden.

Hon stod och såg på bina som kröp ut och in i rackar
-tofflans blåa blom. De borde egentligen ha fallit ner och
dött av dess gift. Men de visste vad de gjorde. De häm-

292.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free