Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Allt blir till jord igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
du att du själv ser ut, du som inte ville visa dig för folk
i sällskap med Rina?
Livia gick bort i potatislandet, tog en näve jord och
klente på Bogens svullna ansikte.
— Hämnden är Herrans, farfar, sade hon. Det har I
lärt mig själv.
— Ja precis, svarade farfar. Herran hämnas genom
bina, dessa sina minsta.
— Hur vetter detta? frågade Livia, när hon kom in
och fann farmor Rina i sängen med en svullen fot. —
Det får du veta sen, svarade Rina, ge dig kvickt iväg
till herragårn och ring efter doktarn. Sä hur det är och
att det gäller te å skynda.
När Livia hunnit över Kvarnbäcken, hörde hon en röst
ur den stora femstammiga linden på andra sidan, och
Kagge Stiernborgs blonda huvud tittade ner på henne.
— Vad har du så brått för, frågade han. Ska du
telefonera? Det kan du ändå inte göra utan att jag
hjälper dig.
Han hade snickrat sig ett golv mellan stammarna i linden
och ordnat med en bänk och ett bord. När det var riktigt
hett som i dag, förklarade han, kröp han dit upp med sina
läxböcker.
— Jag trodde alla karlar på Aneholm var ute och skar
råg, sade Livia.
— Ja, den som fick det ändå, sade Kagge. Men ser du,
jag har bara ett år kvar till studenten, och jag måste
tentera för högre betyg i höst. . .
Till det svarade Livia ingenting, eftersom hon inte visste
vad det var att tentera. På snabba bara fötter sprang
hon över Munkudden med Kagge tätt i hälarna. Lyckligt-
295:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
