- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
297

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Allt blir till jord igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

han sagt. Tilda är inte så ung längre eller hur? —
Femti-sex år, hade hon svarat. — Och jag som bara är fyrtifyra,
jag tycker det kostar på att hålls och kraka råg en sån
här het dag. — Men det är ju godsägarns egen råg, hade
hon sagt.

Det hade ju varit lämpligt att återge detta samtal nu,
men det föll honom inte in.

— Om man skulle äta en bulle till? frågade Ulla.

— Det tycker jag visst du kan förtjäna, du som varit
så flitig, sade Alexander.

Kagges blickar vandrade mellan föräldrarna. Modern
pöste som en av sina egna bullar, men innanför faderns
linnerock fanns ingenting mer än en stör. Han liknade
dock mindre en fågelskrämma än en fågel. Han var så
lik en tupp som en medelålders karl kunde vara med sin
korta, krökta, vassa näsa, sina hängande kinder och smala
ben under knäbyxorna. Folket hade också upptäckt det
och kallade Red Röde Islandtuppen för godsägarn.

— Själv har jag nog mera mammas anlag, tänkte
Kagge och avböjde den fjärde bullen. Då fadern reste sig,
tog sonen mod till sig och frågade om man ingenting
kunde göra för de gamle på Svinaskogen. Han hade nyss
hjälpt Livia att telefonera till doktorn och fått veta att
de var sjuka alla tre. De måste ändå ha något att leva av.

— Det har alltid levt folk på Svinaskogen som inte haft
något att leva av, svarade fadern. De här tre gamla ska
vi väl skaffa in på inrättningar. Sen så är det slut med
backstusittarnas saga, och likaså gott är det.

— Du ska inte försöka med inrättningar, sade Ulla. De
har redan ordnat för sig. Livia tar sina djur med sig och
flyttar till Svinaskogen och ser om de gamle. Tilda får bo
hos oss i vävkammaren. Hon kom själv nyss och bad mig,

297:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free