- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
299

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Allt blir till jord igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

torn alla plantorna bak i trillan utan att skydda rötterna
för den heta solen, så det var väl inte hans mening att
de skulle växa nånstans, han var väl så tokig så han tänkte
pressa dem och klistra upp dem på papper.

Strax därpå satt Värdig inne i Hägnet och förtärde bröd,
doppat i surmjölk i sällskap med Rina och Livia. — Hur
vette det att doktarn stannade så länge, han som alltid
har så brått, frågade han. Gjorde han sig mö besvär med
Bogen?

— Han ga han två sprutor med motgift och lämna kvar
medusin som Livia skulle försöka få i han, svarade Rina.
Varannan timme, natt som dag.

— Kan inte jag sköta det? frågade Värdig. Jag ankar
så pass på att jag bannade en stackare som snart ska stå
inför sin domare.

Livia avslog genast anbudet. Farfar behövde sin ro, och
här skulle inte bli någon vidare sömn ändå.

— Ni ser så konstiga ut båda två, sade farfar
betänksamt. Var doktorn svår mot Rina, säg Livia? Hade han
nåt å anklaga henne för? Ja, jag skulle gått in och stått
dig bi, men jag tänkte att om han såg hur jag haltade,
så skulle han lägga in mig på lasarettet och ha di att såga
av benet ovanför knät. Sånt har han gjort förr.

— Nej, inte var han svår till att vara han, sa Livia,
men han låtsade i början som om han ville lära av farmor.
Han ville se hennes mediciner, och han trodde vi hade
tömt skåpet till han skulle komma. Han kunde inte
förstå varför gumman skulle sluta opp, så länge det fanns
folk som trodde mer på henne än på doktarn. Men då
svarade farmor ... ja tala själv om vad ni sa!

— Ja, jag sa att jag förstått att Gud överlåtit sin
allmakt på läkarna. — Är gumman oförskämd? frågade han

2 99

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free