- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
305

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Allt blir till jord igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

det för Jöns och Dorra söndan innan mormor kom i
jorden. Och mor hon blev bönaman åt Bogen, och sa att
jag måtte väl laga så jag fick tak över huvudet, för
mormors stuga den skulle brännas ner med allt sattyg där
fanns. Så besatt var mor och alla de andra barnen på
mormor. Och vad skulle jag göra, du lilla? Mormor hade sagt
att jag skulle få en leer karl, och leare karl än Bogen
fanns inte, så jag trodde det var utsett att jag skulle ha
han, och då var det inte annat att göra. När jag väl var
gift med han och vi hade flyttat ihop här i stugan, då
talte mor om vad mormor hade gjort med mig, men det
visste ingen levande själ mer än hon. Och jag sörjde inte
över det då, för jag hade sörjt så jag kunde inte sörja
mer. Jag tänkte mormor förvänt synen på Jöns, så att han
inte såg hur le Dorra var, och att det hade hon gjort i
sin dödsstund när hon förstod att jag inte tog emot hennes
gåva. Och det kunde jag väl förstå, att hon inte unnade
Jöns att bli gift med mig, men varför hon skulle sätta
hop mig med Bogen, det kunde jag aldrig fatta.

— Att ni aldrig taltes vid, farmor och farfar då?

— Jag såg han inte på många år.

— Undrade ni inte varför han kom och satte sig ner i
stugan bredvid er?

— Dorra bodde ju där. Skulle man undra att han ville
vara när sin lagvigda hustru?

— Men han hade er lika kär som i ungdomen, fast ni
var biten av suggan, sade Livia.

— Det förstod jag aldrig, sade Rina, ändå han var goer
vid mig. Jag trodde bara att han ynkade sig över mig.
Som han väl kunde göra.

— Om ni inte tror mig så fråga han själv!

— Jag tror dig barn. Och när jag änteligen vet at, så

20 Wägner Vinden vände bladen

305

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free