- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
306

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Allt blir till jord igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

är det som den sorgen som varit över mig i femtetie år
hade försvunnet. Nej, det är flera år, du lilla, ändå fler.
Jag är så lycklig nu, så jag kan inte det sä.

— Det syns på er, farmor.

— Ackaname. Jöns sa till prästen att han hade en
annan kär, och ensammen får jag ligga i soffan. Nu kan jag
dö när som.

— Farmor ska inte dö! Det tör va Bogens stund nu.

— Nu går du och lägger dig, flicka. Jag ska väcka dig
när tid blir att se till Bogen.

Livia bredde ett gammalt täcke på golvet och lade sig
med kläderna på. Hon var fullt övertygad om att hon
inte skulle kunna somna. Hon hackade tänderna bara hon
tänkte över vad farmor gått igenom långt innan hon ens
blev tjugu år som Livia nu. Hon såg för sig Kattrina på
Älgamossen, som i sin sista stund tiggde och bad Rina att
ta mot hennes klarsyn och kraft. Hon såg flickstackarn
på sexton år, som gjorde detta stora offer att avstå från
gåvan, och detta för Jöns i kvarnen som redan var fången
i en annans nät. Hon såg Bogen komma och plocka upp
Rina ur fallgropen han gillrat och ta henne med sig hit.
Hon hörde farmors stämma när hon nyss i sitt
sjuttiotredje år hade prisat och lovat därför att farfar vågat
erkänna inför prästen att han hade en annan än Dorra kär.

Hon tänkte också på att Rina ingen gåva hade att ge
vidare, och undrade varför det skulle gå så.

När hon vaknade i gryningen fanns farmor inte i sin
säng, hon satt på golvet bredvid Bogen.

— Han är i själatåget nu, sade hon, men när jag kom,
hade han så mycket sans kvar, att han märkte att jag var
hos han.

306

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free