- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
314

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Hängivelse till ljuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

skulle gömma huvudet och resa piggarna, men den ville
inte. De stod nos mot nos och flämtade som två motorer.
Så fort ungen satte upp trynet för att se vad som hände,
slog modern den på nosen med sin gråa ludna tass. Ett
ögonblick låg där en liten och en stor boll orörliga
bredvid varandra, men så stack ungen upp nosen igen, och
hela övningen började på nytt.

— Den som haft en så förnuftig mamma, viskade Kagge,
men Livia hörde inte. Aldrig hade det rört henne så att se
en djurmoder fostra sitt barn. Hon kom att tänka på
nattens samtal igen, på Katrina och farmor, den stackarn,
som blev snöpt.

De fortsatte sin vandring till förvåning för stövartiken.
Katrinas äppelträd var alldeles risigt, så när som på en
enda gren, men något äpple hade det inte orkat bära.
Ack, här hade farfar stått och gett upp sina uggletjut,
och farmor hade sprungit ut ett vänn för att hämta
vatten. Där nu nässlor och snöbärsbuskar växte, där hade
stugan stått, där hade gumman legat i sin vepasäng och
genomskådat allt, inte bara Rinas spring efter vatten.

— För Katrinan var det som att jämt gå mellan döva
och blinda, för hon hade klarsyn, sade hon. Men det var
som den allra svåraste börda att bära, tror farmor.

— Spökar kärringen? frågade Kagge förhoppningsfullt.

— Nej, det har jag aldrig hört. Sin gåva den tog hon
med sig i alla fall.

— Vad skulle hon med den hos den onde att göra?

— Hon kom inte te han!

— Kom hon inte? Ja, då är det inget roligt.

Det blev längre och längre mellan Kagges ord, och snart
sov han med huvudet nerborrat i sin arm.

Livia lade sig bredvid honom och betraktade hans blonda

314

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free