- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
323

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Vagn 56, plats 22

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

Modern hade gömt ännu en hemlighet i kistan. Mellan
dubbelbottnarna låg ett stort konvolut, förseglat med det
stiernborgska sigillet. Det bar påskriften: "Oläsliga
anteckningar", och stilen var morfar Alexanders.

Den 24 mars på morgonen bröt Roda sigillet med tornet
och stjärnorna. Den sista veckan hade hon arbetat trots
förhöjd temperatur, och alla lagar och tillämpning av
lagar stod henne upp i halsen. Dagen innan hade hon
städat undan alla aktstycken och ordnat för en vilotid,
som skulle vara över påska men hade inte kunnat besluta
sig vart hon skulle ta vägen.

Ganska snart märkte hon att anteckningarna, trots den
tyska handstilen och den besynnerliga stavningen, inte
var oläsliga, även om hon kunde tveka mer än en gång
om vilken betydelse ett ord haft för honom som skrev
ner det.

Denne någon var Christoph Stiernborg, en herre om
vilken morfar brukat tala som om ätten med honom
uppstått ur intet. Men när man nu så oväntat träffade
på hans Minnen, fick man minsann veta att han hade
föräldrar. Johan Stiernborg hette hans far och hans mor
Helene von Ruden. Minnena började med en skildring
av Johans öden före Poltava, fortsatte med hans
fångenskap och äktenskap och förvisningen till Sibirien där
levnadstecknaren tillbragt sin barndom i den pietistiska
skolan. Så långt hängde de samman, men den senare delen
som handlade om hur Johan kom hem till Aneholm var
våldsamt stympad.

Morfar hade inte tyckt om pietister, men han hade väl
ändå inte utplånat minnet av släktens ende karolin om
denne lyckats med ett så viktigt uppdrag som att
fullfölja det fromma verket från Tobolsk. Inte skulle han

323

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free