- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
327

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Vagn 56, plats 22

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

vårdsnämnden för Livias räkning. Tilda hade varit litet
mera resonlig, men den enda hon ville tala med innan
man gick till barnavårdsnämnden var fröken Pendrich,
henne hade hon förtroende för. Ulla hade då tiggt Alex
att ringa, skriva eller resa upp till Stockholm för att
hämta ner kusinen. — Ta själv ner månen du som satt
oss i den här knipan mitt i Kagges studentskrivningar,
hade han svarat och gått sin väg.

Ulla visste, ehuru hon inte medgav det, att hon
ytterligare trasslat till eländet då hon ställt som villkor för
underhållet att flickan fortast möjligt skulle ge sig av
till ett hem för ensamma väntande mödrar. Hon hade
inte haft någon anledning att hålla reda på de nya
barnlagarna och hade aldrig drömt om att Livia kunde skaffa
sig en barnavårdsman som drog Kagge inför
barnavårdsnämnden. Men så hade hon tagit ner månen och kände
sig oändligt lättad. Nu måste det gå att ordna allting i
tysthet, åtminstone till dess pojkstackaren kommit undan
helskinnad med studentmössa och rent sedebetyg. När
Alexander återvände efter sin tur över ägorna, satt hon
och läste i Hemmets kokbok, avdelning efterrätter. Tilda
hade ju också lämnat henne för det här med Livia, så
hon måste tänka på allting själv. Alexanders min då hon
frågade om Roda tyckte om petisju var verkligen
obetalbar.

— Tänk du, en så snäll människa! Hon kommer, fast
du inte ens for upp till din fasters begravning!

Direktör Krills fru hade just sträckt upp en ringprydd
hand och släckt läslampan över sin sovplats, då hon hörde
en röst ovanifrån som sade:

— Men varför är jag så beklämd?

3*7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free