Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Skogsfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
tom nappflaska för de närvarande. Klänningsärmen gled
ner från en smal arm med hårda muskler.
— Inte en droppa kvar, sa hon. Jag fick i lammungen
alltihop, och nu så kan den stå på sina ben. Jag kunde
inte komma in förr, förstår fröken Roda.
Hon sköljde hastigt ur flaskan, gick fram till Roda och
tog hennes hand i ett kraftigt grepp som om hon velat
sätta också henne på fötter. Hon föreföll inte att vara
det minsta tyngd av sitt tillstånd, varken till kropp eller
sinne. Bra tunn om halsen var hon, tyckte Roda, och
huden låg hårt svept kring muskler och benstomme. Det
var svårt att säga om hon var vacker eller ful, men hon
var grann.
— Ja fröken Livia kan inte komma ihåg att vi träffats
förr, sade Roda. Men jag kommer väl ihåg det. Ni rådde
nästan på mig — redan då.
— Fröken behöver inte säga fröken. Nej, det var allt
fröken som rådde på mig, då jag tvunget ville in i
bergskärningen.
Det föll en skugga över rummet.
— Hon fick visst ett sockerägg för att hon aldrig skulle
hungra eller törsta, sade Rina avledande.
— Ja visst, det hade jag glömt, sade Roda.
— En kan förstå det, eftersom fröken skickat mig sextio
kronor varenda januari månad och sextio varenda juli
ända sen.
— Det var inte menat att leva på, sade Roda, men hon
kom nog ihåg att hon tänkt: det här det räcker allt långt
för flickan.
— Mor hon påstår att jag alltid brukade fråga om de
där sogelpengarna skulle komma till trettondagen. Det
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
