Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Skogsfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
men man kunde aldrig veta, för han hade en uppenbar
svaghet för Livia.
Roda gjorde då ett nytt försök apropos tolerant att leda
diskussionen in på karolinen.
— Du kan tro att prästerna i konsistoriet i Tobolsk
var stränga, sa hon. Om jag hade råkat bli fången med
de andra, då hade jag suttit i stock hela tiden.
— Vad satt man i stock för då? frågade han ointresserat.
— Å, för uppsåtlig gensträvighet att inhämta
kristendomens huvudstycken, tobaksrökning vid kyrkan och
illegala förbindelser.
— För guds skull, Roda, ta inte cigarretter med dig till
Smalsjö kyrka, sade Alexander.
Därefter avstod Roda från att tala med Sandro och hans
fru om vad hon inhämtade under sina besök på
Svinaskogen hos Värdigs.
Mest fick hon vara ensam med de gamle, ty Livia hade
börjat arbeta i jorden och Tilda var upptagen hos fru
Krill. Hon fyllde sida efter sida i sin anteckningsbok med
de upplysningar som kom fram, då hon lyckats finna det
rätta ordet som drog med sig nya ord och minnen...
Moster Rinas plötsliga infall skrev hon också ner, hur
ovidkommande de än kunde vara. Det var närmast dessa
som förflyttade henne till en värld som var så mycket
äldre än Johan Stiernborgs, att hon tyckte att hon
lyssnade till en historia som skulle ske, fast den hade skett.
Här möter jag kanske ändå oföränderligheten, skrev
hon, men den satsen strök hon sedan resignerad över igen.
Det var lärorikt, gripande och högtidligt att möta det
förflutna i levande människors gestalt, men detta var inte
oföränderligheten. Man fick inte glömma att farfar Vär-
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
