- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
350

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Skogsfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

digs och moster Rinas värld snart skulle uppslukas av
förgängelsen.

När de gått bort, tänkte hon, kommer inte mer av
Johan Stiernborgs liv på Aneholm att finnas kvar, än vad
jag har räddat i mina anteckningar.

Hon fick aldrig veta nog, hon var outtröttlig i att leta
sig fram i den döende traditionen.

När hon resonerade med farfar om Gamle Jöns
förhållande till sin herre, fann hon att han var förvånansvärt
mild i sitt omdöme om Johan Stiernborg. Han kunde inte
alls förstå varför den hygglige herren som varit en så god
husbonde måste råka så illa ut. Han skyllade allt på den
andra frun, både herrens sorgliga liv och hans ömkliga
död, och Gunnel färgerskas skymfliga avrättning. De
grubblade alla tre liksom Gamle Jöns om Johan innerst
och till sist önskat anklaga sin hustru eller skydda henne.

Carl Uggla måste vid sitt sista sammanträffande med
Johan förmått honom att dyka ner i den sista prövningens
ugn, där äntligen hans sega egenvilja skulle förbrännas
till stoft. Johan kunde ha tänkt sig att hans hustru var
den som skulle elda den ugnen, men fördenskull borde
han inte velat rädda henne från att sona sina ogärningar
här på jorden? Det var kanske av omtanke om hennes
själ som han skickat Gamle Jöns till Pendrichs, för
ingenting kunde ju vara värre än att gå med oförsonade brott
in i evigheten. Men när hon så kom in i dödsrummet så
vacker och falsk, så mild och öm, då kanske han glömde
både sin vrede och sin omsorg om hennes själ och inte
mindes mer än att han älskat henne?

— Det är nog det sista en minns, sade Rina.

Farfar Värdig kunde inte hjälpa Roda att lösa gåtan om
Gamle Jöns utfört Johan Stiernborgs sista vilja, men han

350

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free