- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
351

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Skogsfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

kunde lära Roda mer om landet Sibirien än Christoph
förmått.

När han kom in på det ämnet, blev hans tal så
åskådligt att Roda tyckte sig förflyttad till Sibirien.

Medan hon gick fram och åter över Munkudden, kom
våren på ett aprilbesök till Smalens stränder. Landskapet
sprang upp och öppnade sig som om solen tryckt med ett
gyllene finger på någon dold fjäder. Från Munkuddens
urbergsrygg kunde Roda betrakta den breda floden Tobol,
vilken försvann bortom höjderna i Jönköpings län för att
samman med Irtysch rinna in i den Ishavsbestämda
mäktiga floden Ob. Gömd bakom Aneholme låg Sibiriens
huvudstad Smalsjö. Där fyra andpar drog fina
silverstrimmor genom det skuggade vattnet, såg hon, förtrollad
av farfars överdådiga beskrivningar, hundraden och åter
hundraden. Den lilla inbuktningen på Munkuddens nos
var avstängd av ryssjor och där vimlade så många
inlurade fiskar att man kunnat plocka dem med händerna.
När som helst kunde man möta några infödingar, klädda
i dräkter gjorda av störens blanka skinn. I sällskap hade
de Gamle Jöns som ackorderade om priset för en
mansbörda i kopek. Det stora lärkträdet var inte en enstaka
sevärdhet utan utpost till djupa doftande skogar. Norrut
tog björkskogen vid, en tempelsal utan slut med höga
pelare klädda av bländvit näver. När man från
åskammens höjd fortsatte neråt bäcken, skulle man träffa på en
bäverkoloni i färd med ett dammbygge. Ett svagt ljud av
kvistar i snåren bebådade stora hjordar av kronhjort.
Skyar av vildgäss, svanar, storkar, vadare, vipor, spov och
skogsduvor kunde när som helst förmörka solen. Flockar
av ekorrar såg sig omkring som olydiga pojkar innan de
gav sig ut att leta fågelbon. Grävling, utter och hermelin

53

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free