- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
352

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Skogsfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

tittade ut ur sina gömmen och drog sig tillbaka. Den
smidiga sobelkatten med den trubbiga nosen skulle man
dock inte vänta att få se, ty den var rädd om sitt skinn
som blivit berömt sedan Jason rövade några fina
exemplar från Kolkis.

Här nere växte inte bara den bittra källkrassen utan
också endivier och vilda tulpaner. Surret över ens huvud kom
inte av en flygmaskin utan från stora vilda bisvärmar ute
på drag bland blommande sälg. De stora ihåliga träden
skulle snart drypa av honung, frampå sommaren kunde
man samla pundvis med vax att göra ljus av till vintern.
När man vandrat tvärsöver udden till den femstammiga
linden som uppbar ett trägolv jämte bänk och bord,
kunde man se ner i den fylliga, sjungande bäckens djupa
fåra. Här var den fyndort dit de karolinska guldsmederna
begav sig för att hämta material till smycken som de
slipade och sålde åt förnäma damer i Moskva. En ung flicka
låg här vid bäcken och plockade åt sig vad som fanns
kvar, en infödingsflicka med snedställda ögonbryn som
månen i första och sista kvarteret.

När solen gick i moln försvann glansert över det bruna
vattnet. På bäckens botten fanns då intet annat än
kisel-sten, och flickan var Livia Värdig som sköljde upp tvätt.

När sen farfar Värdig berättat allt vad han hört om
Sibirien, då förflyttade hon sig från Sibirien till Småland
på Gamle Jöns tid.

Det stora lövskogsbältet gick då ännu fram här, fullt
av svin som bökade fram rötter ur jorden, åt ollon och
lade på hullet. Medan Aneholms säteri stod herrelöst under
Karl XII:s krig, hade folk från alla håll tagit sig vanan
att utnyttja dess marker, under förevändning att här
skulle vara allmänning. Gamle Jöns hade med väldiga

352

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free