- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
367

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Skogsfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

— Jo, Kristus begrep att rätt om han hade haft all makt
i himmel och på jord, hade han inte fått fålen att gå
genom Jerusalems gator, om inte åsninnan gick före.

Efter detta samtal började Livia få mera hjärta för Roda
Pendrich eller var det kanske därför att hon nästa dag tog
henne i famn och viskade att Kagge klarat sina starka
verb och alla andra blindskär, så att han nu var så gott
som student.

Fröken var nog så där orolig av sig för att hon var
ledsen för något, ja egentligen behövde man väl inte undra
vad det var, när hon förlorat sin mor så nyligen. Livia
kom mycket väl ihåg det där sorgliga brevet som
friherrinnan Pendrich skrivit för att be läseflickan Värdig
att komma upp till Stockholm därför att hennes dotter
lämnade henne ensam så mycket. Sådant var nog inte
roligt att tänka på efteråt. Farfar tjatade på henne att
hon skulle visa brevet för fröken, för han var stolt över
anbudet, men hon glömde det ofelbart var gång hon varit
borta i Snickarstugan. Hon tyckte inte alls om att Tilda
kom och trädde det för ögonen på fröken sista dagen då
hon skulle säga adjö. Hon visste att fröken skulle bli
ledsen när hon läste det, och minsann, hon började gråta,
fast hon strax betvang sina tårar och sade: ja, jag har
samma adress som här på brevet ifall ni skulle behöva
skriva till mig. Om jag kan hjälpa med något så gör jag
det så gärna.

Fröken kom inte ifrån vanan att det var hon som skulle
hjälpa andra, fast hon var hjälplös själv.

— Jag skulle gärna velat rådgöra med fröken innan hon
reser, sade Tilda. På vägen från Svinaskogen till Aneholm
berättade hon så hela historien om mannens död som
Roda mindes blott dunkelt, yppade vem som bar skulden,

367

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free