Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Uppbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
var någon hjälte, men få se om han ändå inte tänkte
övertala henne att stanna. Hon visste att han hade en svår
pers att vänta, därför att frun skulle vända sin vrede mot
honom, men Livia hade liksom inte så förfärligt mycket
emot det.
Kagge skulle känna en stor lättnad över att hon
försvann.
— Vänta på mig, Livia, ropade en andfådd röst bakom
henne. Jag är bjuden på frukost av agronomen eftersom
jag inte har något fruntimmer som kan ställa i väg mig.
Livia kastade en forskande blick på den fetlagde,
röd-brusige befallningsman.
— Det märks, sade hon, dina finkläder är oborstade
och du är inte klippt. Tycker du att du kan visa dig sån
för skåningarna?
— Å, det finns väl frisérsalonger i Eslöv, och jag kan
köpa en ny kostym i Köpenhamn, sade han i avsiktligt
nonchalant ton.
— Det har ingen visst att ni tänker er till Köpenhamn!
— Du är väl avundsjuk på mig som får komma till
utlandet. Inte? Så du trivs med att springa som en
skottspole fram och åter genom skogen.
— Jag har inte sagt att jag trivs, men det har buret
sig så.
— Ska du sä att det har buret sig så, när herrskapet
lovade dig guld och gröna skogar om du gav dig ut i
världen den där gången du vet... Du skulle ha gett dig
i väg då, det hade allt buret sig bättre ...
— Jag tror minsann Persson, att du är arger än, för att
du slog vad att jag skulle lyda herrskapet, och förlorade
två liter.
— Jaså, du har inte glömt det? Spring inte så fort,
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
