- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
378

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Uppbrott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

— När du nu kommer hitåt på väg till exercisen hade
hon skrivit i sitt första och sista brev till Kagge, då ska
du få se så stor Adel har blett. Han vinglar efter en som
en liten kalv.

Men Kagge stannade inte ens till, och det gjorde han
inte heller på hemvägen från exercisen, fast hon och
pojken väntade lika finklädda och ivriga då.

Så snart hon fattat att Adel var faderlös, hade hennes
tanke varit att genast flytta över till Lunnagärde. Innan
hon började vänta på Kagge hade hon alltid längtat dit,
och nu började mor också tröttna på herrgården. Livia
begärde nu att få händerna fulla av arbete, hon ville att
Adel skulle få växa upp på en riktig gård. Men
morbröderna och mostrarna ville inte höra talas om att dra
på sig gamlingar och småbarn. Det hjälpte inte att Livia
sade att kommunen skulle betala dem för farmor Rina.
De hade aldrig tagit ett öre av kommunen och tänkte
aldrig göra det.

Ja så gick hon då på dagsverken hos bönder ett par år,
men det blev nästan ogörligt att hinna med att sköta
Snickarstugan och farmor och pojken därjämte. Vid den
tiden hade herrskapet tröttnat på att byta husjungfrur
en gång i månaden, och frun vände sig genom ombud till
Livia. Hon gick med på att Livia fick visst gå hem
klockan sex, bara hon ville komma regelbundet varje
morgon. Och så gjorde hon då det.

Hon dammade dagligen alla fotografierna i lilla
förmaket och även det, där Kagge satt samman med den
sötaste fästmö. Ja, hon tyckte att det var tomt då det
försvann igen, ty det kunde aldrig komma något som
var hälften så grant. Det kom inte alls något nytt kort,
och en dag ryktades det att Kagge skulle komma hem

378

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free