Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Uppbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
Ett annat brev kunde vara snällare men lika svårt att
besvara.
"Försök tänka dig in i hur vi har det! Klockan 12 får
man besked att man måste skaffa fast bostad åt en
flykting, annars blir han utvisad klockan 2. Man har bara
lunchrasten på sig för att hitta bostaden och ge
myndigheterna besked, så att uppehållstillståndet kan förlängas!"
På ett sådant brev hade hon förstås svarat: plocka in en
flykting till i min våning!
Då kom ett nytt brev. De kvadratmeter luft som fanns
kvar i hennes våning, de borde hon utnyttja själv. Hon
var just den person som lämpade sig att tas med
myndigheterna. Hon hade ingenting annat för sig, hon var nog
gammal och van att sköta dem, antingen de försökte med
hövlighet eller ohövlighet. "Snälla Roda kom!"
Hon hade skrivit tre olika svar på detta brev och inte
skickat av något. Hon ville inte flytta tillbaka, men
kunde inte ge några antagbara skäl. "Jag söker sanningen
om människans uppgift på jorden". Vad det skulle låta
löjligt just nu.
Alexander tittade på Roda: hon verkade alldeles
frånvarande, och han som var så full av nyheter!
Livia tyckte att murkelstuvningen som hon bar in i
matsalen doftade som själva våren. Men vårdoften
försvann, då den möttes av lukten från fruns bensalva,
Rödas parfym och godsägarens tobak.
Hon serverade frun först som bruket var på Aneholm.
En av fruarna Stiernborg hade förgiftat sin man och efter
det måste alla hennes efterträderskor ta först för att
övertyga sina gäster att maten inte var dödlig.
387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
