- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
393

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Uppbrott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

— Så du tror Lunnagärdefolket ger med sig snart? Då
får jag gratulera. Det blir förstås fasligt tomt efter dina
näsvisheter, men du ger dig väl inte av genast?

— Jo Roda, det allra värsta, det är att jag ska sluta
i kväll.

När Livia gått började Roda vandra fram och åter i
sitt yttre rum. På nytt lade hon aska i alla de fat som
Livia tömt. Naturligtvis, naturligtvis var hon glad över
att Livia nått det mål hon så länge sett fram emot. Roda
hade inte något förbarmande med Stiernborgs som
utnyttjat flickans krafter men inte använt sig av hennes
alla färdigheter och kunskaper. Om Ulla bara lade band
på sitt humör och gick med på att distriktssköterskan såg
om hennes ben, kunde de väl få någon som ersatte Livia.

För sin egen del måste hon bortse från sina själviska
intressen. Kanske det allra värsta bleve att finna sin
Snickar-stuga tom då hon kom dit. Tilda skulle inte sitta där och
spinna, den lille slarvern Adel skulle inte visa upp sina
tal och lura en att göra fåniga beställningar efter katalog.

Hon hade ofta vandrat dit för att undvika
söndags-tristessen på gården då Livia hade ledigt. Det kunde hon
ju göra fortfarande, särskilt nu då våren nalkades. Men
när genius loci försvunnit på andra sidan Svartegöl, skulle
även den säregna stämningen av förtroende och vänskap
mellan människor och natur försvinna. Naturandarna
som bott i ängen skulle evakuera till Lunnagärde.

Förra sommaren före slåttern, före München, hade hon
själv rott över gölen. Hon hade sjunkit in i det
småländska landskapet som här förblivit sådant det varit i
hennes barndomsdar. Allt som låg mellan de två
brofästena: "avresa år 1905 och återkomst år 1938" föll

393

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free