Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Uppbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
— Jag vet det, sade hon. Johan Stiernborgs historia, till
exempel.
— Ja, det var ett dubbelt bedrägeri. Kommer du ihåg
att vi hade en middag för Hushållningssällskapets
avgående ordförande när du kom hit. Han predikade så
mycket för dig om att alla problem började på
landsbygden, så du sa att kanske man borde skriva och tala om
det för stadsborna. Jag trodde du menade allvar och
väntade på att du skulle fråga mig till råds. Eller Kagge, om
jag var för gammalmodig. I stället satt du med vår
skandalkrönika. För resten — Kagge tycker du, att jag ska
sälja gården åt honom nu?
— Nej, ropade hon. Gör inte det!
— Åhå, varför det. Han får sitt morsarv att betala med.
— Antingen han får det eller inte, så ska du behålla
gården.
— Är det för den där gamla historien med Livia du inte
tål Kagge? I så fall är det mig du inte ska tåla.
— Tål! Jag är charmerad av honom som alla andra. Jag
är bara så spänd på hur det ska gå för honom. Är du inte
det själv?
— Inte nu längre, när han får kapital att röra sig med.
Du förstår att det kostar att ta in det danska försprånget
på tio år, så efterblivna som vi var.
— Men varför ska han göra det då?
— Ja, de tekniska skälen kan jag inte förklara för dig.
Men det som driver honom tror jag är hans lust att visa
Else vad han kan uträtta, och hon bryr sig inte om det.
Men jag låter honom följa sin linje utan hänsyn till mig,
för han är ju ung och kan sin sak.
— Du själv då, kan inte du din sak? Jag har hört att du
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
