Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Uppbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
Sandro hade dåsat till, men flög upp så fort han hörde
henne.
— Vad tyckte du? Likadant? Hur ska man stå ut?
— Syster säger att vad som helst kan hända när som
helst.
— Måtte hon ha rätt!
— Jag tror förstås att hon snappat upp det uttrycket i
radion.
— Jaså, säger den så? Jag har slutat att höra på
katastrofteorier. Man har nog ändå.
— Radion kan ju bli sannspådd för det.
— Men jag tror det inte. Jag liksom känner på mig att
jag ska få sitta här i lugn och ro med dig en femton år
framåt. Vad säger du om det?
— Jag har varken tio- eller femtonårsplaner, Sandro.
Att ge ut en liten folklivsskildring, det kan väl inte kallas
för någon plan.
— Nu ingår du i min femtonårsplan och därmed jämnt,
sade Alexander. Vad säger du om det?
— Ingenting. När jag inte kan få börja om från början
igen.
När Kagge ringde nästa morgon och fick höra att
modern "ännu levde", beslöt han ögonblickligen att köpa
sina dyra kor. Hans nästa tanke var: så ledsamt att jag
svarade henne ohövligt i går.
— Be mamma förlåta mig som jag bar mig åt, sade han.
— Det är bäst du skyndar dig hem medan hon ännu
fattar då man säger förlåt, sade fadern allvarsamt.
406
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
