Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Dymmelonsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D YMMELONSD AG
Vid storstugans södervägg stod banvaktsparets gamla
utdragssoffa. De första åren efter faderns död hade Livia
delat den med modern, nu hade Tilda endast katten till
sängkamrat, och den svek henne oftast denna tid på året.
I hörnet invid kammardörren sov Adel med sin älskade
unicabox bredvid sig. Livia vaknade i farmor Rinas och
Bogens slitna soffa dymmelonsdags morgon före
gryningen, låg stilla ett par minuter och lyssnade till de
andras sömn. Mor och Adel var så olika till växt och väsen
som stod till, men de gav ifrån sig samma små svaga ljud
när de släppte ut andedräkten mellan läpparna. Det ljudet
mindes hon från det hon var liten, sen hade hon känt igen
det i den lyckliga stund, då Adel för första gången sov
i hennes famn.
Medan hon redde och benade sitt besvärliga svarta hår,
betraktade hon dessa två som sov under hennes vård. Det
drag av bitter, ingrodd sorg som vilade över moderns
ansikte, kunde sömnen inte plåna ut. Ögonlocken var
färgade och skrumpna av alla de tårar hon dolt under dem.
Munnens båglinje böjde sig neråt och fortsatte i två djupa
veck. Livia undrade hur modern sett ut, då fadern levde
och hon alltid var glad. Kanske man skulle få se en skymt
och en avglans från den tiden, ifall Oscar Fredrik
uppfyllde mors hjärtas åstundan.
407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
