- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
420

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Dymmelonsdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

redan, så ge det åt Viktors pojk. Min Adel han drömmer
om en portfölj."

Detta var egentligen ett rejält brev, tyckte Sjömalm.
Han undrade vad hon hade för slags arbete på herrgården
och om pojkens far var anställd där.

Tåget slängde nu på ett oförsvarligt sätt i kurvorna. De
små banvaktsstugorna skymtade förbi så hastigt, att de
nästan prickade ut en röd linje längs banan. Han tyckte
de var små, men ändå fanns det inte kvar en enda av den
typ där hans föräldrar bott och där han blivit född. Jo,
de fanns kvar, men de var utökade med en tillbyggnad,
större än det ursprungliga huset.

Hans föräldrar hade levat under löne- och
arbetsförhållanden som ingen av de lägste betjänte numera
behövde nöja sig med. Sedan fadern dött hade modern inte
haft någon glädje av de gradvisa förbättringarna, kanske
var det därför hon stannat vid år 1909, medan även för
banvakterna hela tillvaron förändrats till
oigenkännlighet. För resten lönade det sig inte att undra över hur en
fattig änka i en stuga på landet levat under strejker,
världskrig, världsdepressioner och högkonjunkturer, för
han begrep det helt enkelt inte.

Under lunchen fick han plats mittemot en herre i övre
medelåldern. Sjömalm tyckte att det såg ut som om någon
samlat glödande kol på hans hjässa så att fettet smält ner
och samlat sig i mäktiga vågor nedanför den egentliga
hakan. Men han var välklädd som en tia, nyss kommen
ur riksbanken, hans manikyr var oklanderlig och han
serverades av hovmästaren själv. Sjömalm tittade förbi
honom in i spegeln mitt framför sig, ty han tyckte inte
om att hans granne stirrade på honom. Han gillade
egentligen sin egen grå kostym mera, och när han intog en

420

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free