- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
425

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Dymmelonsdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

burkar och sönderslaget porslin. Hotellrummet var
riktigt snyggt, men det vette mot en gödselstad. Måtte de
hinna snygga upp före jubileet, tänkte Sjömalm, annars
blir generaldirektören på dåligt humör, han som är så
känslig för skräpiga stationer! Då hjälper det inte med
att de visar idrottsplatser, folkskolor och sjukstugor och
bautastenar. Jag undrar vad Krill hade för rackartyg i
sinnet när han ville höra om jag ansåg att far var lämplig
att stå bredvid storpamparna?

I det krillska varuhusets blomsteravdelning fick Sjömalm
en knippa tulpaner som tack till fröken Pendrich för allt
besvär hon haft. Så småningom hade han fått reda på
några fakta om henne. Hon hade varit sekreterare i en
del kommittéer och blivit en överdängare i att göra
resuméer av tidigare utredningar. Men hon hade överskattat
sin begåvning och sin ställning, blivit avkopplad och
försvunnit ner i landsorten.

— Vill ni skicka blommorna till fröken Pendrich?

— Så gärna, men annars så gick hon just neråt stationen.

Den gråhåriga smärta damen som gick fram och åter på

perrongen måste vara Roda Pendrich. Bra synd om denna
storstadsmänniska, tänkte han, som måste nöja sig med
det här samhället, när hon ska tvätta håret eller gå på bio.

Roda blev överraskad då en liten satt herre med Tilda
Värdigs drag kom fram och gav henne blommor till tack
för den möda hon haft med att återförena honom med
hans familj. Varför hade han tagit ett tidigare tåg? Han
såg inte särskilt ivrig eller förväntansfull ut, snarare
stillsamt road.

— Såvitt jag förstått håller fröken Pendrich alldeles
särskilt sin hand över min yngsta syster, sade han med
en liten ironisk biton.

127

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free