- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
440

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Skärtorsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

hörde på föreläsningar. Om vad? Ja, om allt möjligt.
Utvecklingen och så. Om hur växterna blett djur och djuren
mänsker, men som tur var hade inte alla blett mänsker.
Nu går jag ut i köket, kalla på mig om det är något du
inte förstår i alla fall.

— Ja tack, Livia, det var ju synd att du hade tråkigt
på folkhögskolan. Skriva om en uppsats tie gånger och
höra om utvecklingsläran.

— Ja, men jag trodde inte på den, sade Livia. För resten
hade jag roligt och skämde ut mig, så Roda visste inte
vad hon skulle ta sig till. Jag tyckte det var så dumt att
botanisera, så jag hitte på att vi flickor skulle ge rektorn
till födelsedan buketter av alla örter som jag visste var
bra för brännskador och värk och kallsinnighet i kärlek.
Äss du behöva nåt Oscar Fredrik, så kan jag stå till tjänst!
Läs nu.

En banvakts levnadsöde, var det alltså. I början av detta
sekel. Vilket sekel? I rummet fanns ingenting som kunde
ge honom svar på den frågan. Ett ögonblick kände han
det som om han kastats ur spåret alldeles som
olycks-vagnen i går kväll. Lyckligtvis hade han i fickan ett
cigarrettetui med sina initialer och årtalet 1929.

Adel gav honom en tändsticksask, en cigarrett hjälpte
honom att orientera sig i tid och rum.

— Jaså, du sitter över dina papper ändå, kom det
oväntat från moderns vrå. Surret hade slutat, hon höll på med
något som för hans ögon såg ut som att byta spole. —
Aldrig har du då fritt, sade hon. Men jag trivs så väl
med att ha dig i stuan, rätt om du inte har tid att tala
vid mig. Ensam fågel har ingen ro, men två sitter stilla
på taket.

— Det var vackert sagt, mor, svarade han och nickade
440

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free