Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Skärtorsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
ning, punktlighet, omtanke och nit fullgöra alla sina
åligganden, såväl den för bantågens säkerhet så ytterst
viktiga bevakningstjänsten som ock vid tillsyn och
arbete för banans underhåll’, det var för honom Guds ord
tiotusende gången likaväl som den första."
— Det kan man kalla en bergfast tro, mumlade Oscar.
"Den högsta ledningen, som satt i huvudstaden, hade
ingen aning om att denna kärlek till själva företaget
kunde finnas hos den lägsta personalen. När jag nu på
skolan har hört att våra förfäder föreställde sig Åsarna
som ett slags högre människor, så har jag tänkt att
generaldirektören liknade Allfadern Odén på den tid då far
tjänstgjorde. Dock vet jag ej om han hade så väl reda på
sina underlydandes förhållande som denne gud. Det var
allt synd att inte generaldirektören nedsteg till sitt folk,
ty vilken nytta skulle han inte ha haft av ett samtal med
den erfarne, vakne och idérike O Ve?"
Här satte Oscar en bock i kanten. Han måste le åt en
sådan fadersdyrkan, men han förstod också hur svårt det
skulle bli att rubba Livia.
"Inte för att O Ve någonsin syftade så högt, men han
hade varit tacksam om han någon gång fått företräde för
distriktschefen. Det var emellertid omöjligt, ty denne
hade omkring sig en livvakt som skilde honom från de
betjänte. O Ve försökte med skrivelser, men dessa tog
det lägre befälet hand om, undertryckte dem eller
tolkade dem felaktigt. Därför fick distriktschefen den
föreställningen att O Ve var ständigt missnöjd med det ar-
444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
