Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Skärtorsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
sig över Livia som passade henne och bad henne så vackert
att med en gång följa med ner i mörkret och undgå den
kommande vreden.
— Farmor lilla, jag kommer efter så fort jag hinner,
Livia visste inte hur många hundra gånger hon sagt det.
— Blir det snart? ■—- Ja visst farmor, snart.
Hennes tålamod hade aldrig svikit, men i sitt hjärta hade
hon sagt till sig själv: Jag har så mycket att uträtta, det
dröjer länge, länge innan jag kommer. Då är farmor till
jord igen.
Adel satt i sin säng med knogarna i ögonen.
— Varför kryper du inte ner och sover min lille kalv.
— För att jag vill vara vaken och tänka på min far.
— Fröken Pendrich har ju sagt till Alma att ingenting
hade stött till i dag. I morgon kan du fara ner till
herra-gårn och fråga.
— Mor glömde rent bort han.
— Adel lille, jag önskar också, att han ska bli bra. Tänk
om han kan komma till din utexamen.
— Mor bryr sig inte om, ifall vi aldrig ser han mer sen
vi flyttat till Lunnagärde.
Hon satte sig på hans pall och började viska med honom.
— Det är ingen lycka med Aneholm, Adel. . . Det har
aldrig varit välsignelse på den gården. Sönerna där har
nog alltid råkat illa ut.. . En skickade de utomlands till
hans fördärv . . . En hade de att läsa katekes dagen i ända
och gråta över sina synder . . . Tuppen han är utledsen vid
livet, och din far han är inte så glad han heller . . .
Farfar han sa att så långt en kan minnas så har Värdigas
bott på Aneholms mark . . . Men nu kommer vi till att
469
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
