Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - ”Vad som helst kan hända när som helst”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
Adel i sin tur rodnade av stolthet, men Alexander gjorde
en grimas.
— Dig ska man visst akta sig för, sade han.
Roda frågade vad Lunnagärdefolket gjorde för min.
— Å, de tog inte illa upp, de pratade om lyckade affärer
de gjort och skröt med att gamle Krill aldrig hade lurat
dem på vikt, när de sålde djur åt honom.
Medan Alexander gick för att svara i telefon, pratade
de andra om Livias beslut att endast införa sådana
nyheter på Lunnagärde som haft tjugufem år på sig att visa
om de dugde.
— Jag tänker mor förser sig mest ur Krills skrotupplag,
sade Adel bittert.
— Ett ögonblick, Roda, sade Alexander i kontorsdörren.
Kagges sköterska är i telefon. Han frågar om jag kan
komma in i dag, annars så vill han att vi ska skicka in
den där pojkvaskern med bussen för han måste ha
sällskap. Hur ska jag göra?
— Res in själv!
— Men vet du, jag har annat att göra.
— Ska jag fara in då?
— (Nej, du ska vara hemma. Så pojken får väl fara då.
— Utan att vi frågat Livia?
— Ska hon bestämma allting?
Adel strålade upp, han ville visst resa till stån, men han
hade inga busspengar. Godsägaren gav honom dem och
förmanade honom att komma ihåg att agronomen hade
feber. Ingen titelbortläggning här, inte.
— Det var ett farligt löfte ni tvingade av mig när jag
kom, sade Sjömalm under tiden till Roda. Livia drog de
mest vittgående slutsatser när jag höll med henne om
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>