- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
488

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Vinden vände bladen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

utan gick allvarlig och värdig in i västra flygeln för att
visa sig för sin far.

När han långt om länge kom tillbaka sökte han upp sin
mor som polerade tenn.

— Mor, sa han, jag slipper ju cykla tillbaks till
Lunna-gärde? Moster Hulda har fått snuva, och det droppar i
maten när hon står i spiseln. Jag har talt om det för min
far, och han säger att det vore bra om jag kunde ligga
inne hos honom mens han är hemma.

— Du får ligga hos mig i vävkammaren, svarade Livia
sedan hon betänkt saken en stund. Den dugde åt mormor
i alla åren hon tjänade på herrgården för att hjälpa oss
två och den duger åt oss. Hon kände sig lugnare medan
hon låg och hörde Adel sova om natten. Måndag morgon
skulle de ge sig härifrån, Kagge skulle återvända till stån
om det inte hände något med frun. När han kom
tillbaka utan gips skulle hans hjärtnupenhet försvinna
allteftersom han blev starkare i armen. Moster Huldas snuva
skulle gå över. Blev det för omöjligt, så skulle hon lirka
med de gamle så att hon själv fick laga skolfrukost och
kvällsmaten åt Adel. Femti kronor hade godsägaren bjudit
henne för fyra dar, det räckte till kokspis och bänk och
hyllor till ett eget kök. Det blev svårt, men det måste
gå. Man fick lockas med sin lille bortskämde kalv . . .

På lördagsmorgonen rådde i sjukrummet en tyst men
oavbruten oro, som gick sköterskan på nerverna. Den
världsliga brådskan kunde inte längre helt dämpas ner,
hon satt där och lyssnade längtansfullt till den. Hon som
redde sig på sin pension, hon behövde inte sitta här och
säga en gång i minuten: ja, ja fru Stiernborg, strax, strax,
ta det lugnt! Så roligt de måtte ha därute, så mycket
spännande saker som hände och sades.

488

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free