Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Vinden vände bladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
När Livia kom in med frukost åt dem båda, reste sig
sköterskan, tog sin mat och gick ut.
— Fröken får ta sig tid att mata henne, sade hon. Men
Ulla ville inte gapa och svälja. Livia skulle ta reda på
nyckelknippan i handväskan och låsa fram överste Grips
klocka till Adel, lyckades hon få fram.
— Frun måste äta upp först, sade Livia som till ett
barn. Hon visste att nyckelknippan inte fanns i
handväskan. Dessutom ville hon inte att Adel skulle ha överste
Grips klocka. Han skulle haft fars, men vid det här laget
låg den nog hos Tack i botten på en låda. För resten var
Adel sådan att han inte skulle nöja sig med mindre än
det där klockarmbandet han sparade till.
— Inte gå, inte gå, väste den sjuka.
— Jag kommer igen, sade Livia, jag hörde doktorns bil.
Just som hon stängde sängkammardörren bakom sig
kom doktorn. Det var inte trevligt att stöta på honom,
men det var bra att han kom.
Hon vek åt sidan med sin bricka och neg.
— Jag tycker allt frun är dålig, sade hon.
— Jaså, det har fröken upptäckt? Jaha, men jag kan
tala om för er att hon hade inte behövt att ligga här och
dö vid femtiosju års ålder om hon fått ordentlig
behandling i tid.
— Ja, om hon hade velat leva, skulle hon ha kallat på
doktorn förr, det förstår jag nog, svarade Livia och ville
gå vidare.
— Stopp ett ögonblick, sade han. Varför tillkallade hon
inte läkare då? Inte för att hon ville dö, för alla vill leva.
Utan för att ni satte i henne att ni kunde böta henne.
— Det är inte sant, doktorn, svarade Livia och tog ett
steg nerför trappan.
489
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
